2012-08-13 13:09:56
Ridskolor
Anledningen till att jag sedan slutade var för att jag kännde mig stillastående just på den ridskolan jag red på, jag ville mer än att bara rida runt i en ring och hoppa klubbmästerskap 1 gång om året. Det var dags för mig att skaffa egen och jag hade även turen att mina föräldrar var med på noterna på den fronten, dock några år senare än vad jag önskat men jag är inte ledsen för det.
Att jag på ridskolan kännde mig väldigt styrd, folk pekade med hela handen hur det skulle vara/inte vara och man fick absolut inte tro att man var någonting då blev man nedtryckt rätt så fort. På min ridskola fick vi tyvärr aldrig möjlighet att låna hästarna för att rida extra eller t.ex. tävla utanför klubben någongång vilket gjorde att jag tappade intresset. Jag var och är en tävlingsmänniska och jag såg inte det roliga i det om jag inte fick tävla mer, jag ställde upp på allt som fanns, till och med dressyr på ridskolan.
Missförstå mig inte, jag red på Clarebergs RK där det då var väldigt många elever och de flesta hästarna gick 2 gånger om dagen sex dagar i veckan och då är det rätt så förståligt att du inte kan ta ut den stackars pollen även på söndagen och tävla. Men jag har några vänner till mig som red på en annan ridskola där förutsättningarna var helt annorlunda, där hade de en häst som var ridskolan i princip som sin egen 3 dagar i veckan för att hästen skall känna någon slags tillhörighet och de fick även tävla med "sin" häst. Detta anser jag är ett väldigt bra alternativ både för hästarna som får åka till lite andra miljöer och även ryttarna.
Vid sidan om mina ridtimmar på ridskolan red jag från början en b-ponny och därefter en d-ponny, detta fick mig att utvecklas och även känna på det ännumer att slippa rida runt i en ring med 10 andra. Nu skulle jag nog aldrig kunna gå tillbaka till att rida på ridskola speciellt inte efter att ha haft egna hästar! Jag kommer dock ihåg att jag för några år sedan ibörjan med min egna häst tyckte att det var jobbigt att rida utan någon som pekade med hela handen och vid varje ridpass stöttade en. Men somsagt jag hade inte tagit tillbaka min ridskoletid på clareberg
för 5 öre, allting har sin tid och det var en underbar tid.
(Jag på den underbara shettisen Rasmus, Clareberg 2001)
